http://hellinken.blogspot.com/

Eftersom jag är trött på att bråka med denna blogg vad gäller videoklipp, bilder och layout så uppgraderar jag nu mig till en ny blogg
Häng med.. Det är samma jag som skriver.. bara nyare och bättre



http://hellinken.blogspot.com/

Solen skiner idag..

Idag var en dag av solsken på många olika sätt. Vädret i vacka Skövde var underbart! Klarblå himmel, solen lyste stark och klar, snön tindrade, solen värmde.. Promenaderna på kryckor som brukar vara så jobbiga var istället fyllda av ... kärlek... 

Dagen började med en långsam morgon, tiden fick bara gå. Men när det blev dags för lunch blev det resturang besök med Anna, Imanuel och Marcus. Så mysigt så.. God mat, trevligt sällskap och fint väder vad mer kan man önska? Jag önskar då inte ett dugg mer. Mätta och belåtna vandrade vi långsamt till stan för att fixa lite grejer. Sen blev det häng med Marcus hemma hos honom, Anna åkte hem till sig för att vila en stund och Imanuel somnade så fort vi kom innanför dörren så jag och marcus njöt av svensk komedi, otroligt härligt. 

Kvällen fylldes med middag o film tillsammans med Oscar.. Filmen var väl inte det bästa men sällskapet är underbart.. det börjar bli sent men jag kan inte sluta titta på gamla bilder från förra hösten... filmklippen från dansgolven är helt fantastiska... 

Här hade jag tänkt lägga upp en favorit video men vet inte hur jag gör det.. så bidde inget.. det var iaf en favorit som jag sent kommer att glömma.. Det må va en ny tid men minnena kommer leva vidare...  Mer kärlek åt folket !

Sovgott

"När jag blir stor ska vi bo bland molnen"

Efter en liten pause så är jag tillbaka. Tillbaka på rikitigt, nu är jag i Skövde, på riktigt.

Känslorna har varit många kring detta, ska jag va glad eller ledsen? kommer det gå? klarar jag det här? Att lämna Sundsvall var jobbigt, det var skönt att leva i den bubbla som var kanske var fylld av mycket sorg men också fylld av samhörighet och glädje. Till och med så sorgliga dagar som begravningen så kan vår släkt fylla dagar med mer än bara tårar. När alla gäster lämnat minnesstunden så stod kusiner och annan släkt i en stor cirkel där vi sjöng och dansade till orden "Hem, jag gick hem. Hemma var när jag gick upp till dig". Nisse är poeten, men ord som var så tunga att sjunga första gångerna utvecklades till glädje och dans. "En välsignelse att möta sånt här tillsammans" som mormor sa på farbror Svens begravning. Det är verkligen en välsignelse, när man kan ta tag i vems hand som helst för tröst, kramar får man många utan att ens be om det.


Mycket glädje var helgen också fylld av. Kusinträff i lördess var väldigt roligt. Lek och stoj samt bokning av sommarträffen. Då ska vi träffas hela helgen och allt ska bli fantastiskt!
http://www.youtube.com/watch?v=a-T55KwQOyU
Men som sagt att komma till Skövde var blandade känslor. Varför möta verkligheten om man kan bo i en bubbla?
Idag fick jag veta varför. En lång väntan på sjukhuset med den underbara Chibs. Många skratt åt folk och åt varandra. Sen fortsatte eftermiddagen med att jag träffade lite kursare och blev påmind om att jag gillar skolan jätte mycket. 
Nu är jag just hemkommen från en galet roligt. Går knappt att beskriva hur mycket jag skrattat ikväll. Det var en middag med Marcus, Anna och Elin. Vi pratade minnen och våran egen trötthet bidrog nog mycket till alla skratt attacker. 


Vi diskuterade mig ett tag, om huruvida jag tar för mycket plats när jag är bland folk. Svaren var raka och det blev väldigt komiskt. Annas förklaring var "man lär sig liksom om hur mycket procent av talutrymmet som är nyttigt man tar" (med en underförstod ton av "det har du inte riktigt lärt dig än helena")..
Så att jag pratar mycket om mig själv ber jag om ursäkt för... tur för er att jag är så himlaa rolig :P
Nä jag ska försöka mogna lite. Imorgon är den stora dagen då jag blir ordförande över FIRE (Högskolans kristna studentförening). Imorgon blir jag drottning! Kronan flyttas över till mig. I will be queen!!! 

Men som sagt, jag skall försöka disiplinera min mun lite grann. Men förvänta er inga underverk. Gud skapade mig såhär, och han älskar iaf mina berättelser och min humor :D
Krams

"Have no fear, FIRE is here"

Sitter här i soffan hemma i Lund. Vardagsrummet där jag sitter är stökigt eftersom alla packning fyller bord, soffor och golv. Dricker en kopp te och lyssnar mysmusik. Fylls av varma känslor. Jag tänker först på en av mina fantastiska vänner, min Anna, min lilla blå... Hon är så underbar, mysig, rolig, kärleksfull... orden räcker inte till.. Men när jag tänker på Anna så kommer dyker andra vänner upp i huvudet. Marcus, Erik, Andi, Imanuel, Chibesa.. (absolut inte att glömma är min älskade syster och hennes underbara man) ja hela FIRE gänget... Dem personerna jag kopplar jag ihop med förra hösten och all den kärlek och glädje den innebar. Tack vara detta underbara gäng.
För ett tag sen när jag pratade med Erik om min oro över hur jag kommer klara mig själv i Skövde så svarade han "Have no fear, FIRE is here". Å det stämmer verkligen. Jag ser på hur hösten blev, i början blev jag riktigt orolig, jag kände ingen och hade en allmän "det här går aldrig"-känsla i hela kroppen. Men så kom FIRE och allting blev bättre än jag någonsin kunnat drömma.
Nu har jag varit borta alldeles för länge känner jag. Saknar så det gör ont. Ska bli så skönt att komma tillbaka. Jag vet att det finns många som inte nämnts i detta inlägg, men FIRE-gruppen är stor, bättre att "glömma" många än att missa 1 person..
Snart är jag hemma, då ska vi ha massor av kvalitetstid..
Puss o kram

Mitt pick och pack

God morgon alla fina..
Är ni lika möra som jag denna morgon? Man blir iaf det av att hoppa på kryckor dagarna i ända, sen har jag blivit lite förkyld också vilket inte förbättrar mörheten direkt... Menmen jag är glad ändå.
Igår började jag packa. Jag ska äntligen få åka hem (till Skövde), som jag har längtat! Men sen jag börjat packa har jag bara börjat längta mer, det är som om jag inte förstår att jag faktiskt ska till Skövde och stanna denna gången. När jag räknar på det så har jag inte bott hemma på 6 veckor... och jag har inte bott själv på 7 veckor efter som Skövde gänget bodde ihop sista veckan... Jag tror jag har glömt hur man gör. Men som min lilla Anna säger "det kommer gå fint. det finns ju inget annat alternativ". Så vi tror på det.
Min fot är mycket bättre... säger mamma iaf... jag har börjat lägga om såret själv, men nu är det så litet att det knappt behövs om det inte vore för att få lite stöd så att jag kan träna på att belasta foten lite lite lite grann. Såret ser enligt min åsikt fortfarande otäck ut. men biter man ihop så kan de se lite intressant ut. 

När jag kommer hem kanske jag får en bättre bloggrutin.. känns som jag har tappat den lite... får hoppas på det :)
Vid 6 imorgonbitti bär det av till Sundsvall, begravningen är på fredag. Nu vallfärdar hela släkten från hela Sverige, det kommer bo människor i varje vrå i varje hus. Det kommer bli en helg fylld med kärlek, det är helt säkert. Den kommer vara tuff men kärleken kommer att vara otroligt påtaglig... Vår älskade mormor, så saknad..
Nu måste jag äta frukost...
Hoppas ni får en jätte bra dag..
Krams

RSS 2.0