hellinken

Jag vill ha längre tid att kunna titta på dom brandfärgade bladen, ville hinna med en höstpromenad i en riktig lövskog..

Tror det är två år sedan nu, men denna veckan för två år sen åkte jag och några kompisar ut i Bokskogen i Skåne. Vi gick en lång promenad bland färgerna. Det är faktiskt en promenad jag aldrig kommer glömma. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om alls, men jag kommer ihåg skratten och färgerna... och fotona vi tog fångade upp både glädjen och färgerna..

Nu är det mörkt ute.. klockan är snart 21:00 och det har varit väldigt mörkt i många timmar nu. Själv känner jag mig jätte trött, så som om klockan vore 12 på natten.. men så började jag känna redan vid halv sju ikväll. Mörkret förvirrar mig. Jag gillar mörkret, det är en påminnelse om att snart är det jul. Det pirrar i kroppen när jag tänker på att vandra genom vackra Skövde när julbelysningen är tänd och varje skyltfönster lyser av mysig julig hemkänsla.

Tiden går fort... fånga dagen är en klyscha.. men tiden går verkligen fort. Det ger mig många känslor. Längta tillbaka till dom härliga sommarkvällarna, önskan att jag skulle gått ut i skogen medan löven satt kvar på träden. Samtidigt längtar jag framåt. Jag längtar till vinter och jul, nyår, den vackra snön som kan lysa på marken i mörkret. Jag längtar till våren, när knoppar brister och vårblommorna kommer fram. Jag är så glad att året går runt. Allt kommer tillbaka, man får en chans att ta in allt det vackra igen. Min största rädsla är nog att när jag blir äldra slutar förundras över färgerna som skiftar under året. Jag vill alltid älska årstiderna.