Jag...
Jag har kommit på att jag inte har varit så personlig i min blogg. Detta beror på att jag har svårt med det här att öppna mig för folk jag som inte känner mig, eller som jag inte känner. Jag skulle till exempel nog ha väldigt svårt att gå till en psykolog/kurator just av den anledningen.
Men i alla fall, därför tänkte jag nu berätta lite om mig själv. Så ni kan få veta lite vem det är som skriver.
Vet dock inte var jag ska börja... Hur berättar man vem man är? Vad är det som definierar mig egentligen?
Jag pratar mycket, jag är nog "den som pratar mycket kanske"...
Jag väldigt översocial, älskar att vara bland människor. Jag är en sådan person som om jag har otroligt mycket att göra så är det att vara bland mycket folk som jag kan hämta kraft och ork, där jag kan slappna av.
När jag är ensam blir jag rastlös och stressad på samma gång.. kanske lite konstig kombination av känslor men nog ganska sant när det gäller mig.
Jag älskar när det är mycket folk, men även att umgås bara med en annan person hjälper mig att bli lugn. Nästan alla mina starka glada/fina minnen jag har är när jag är med folk jag verkligen kan slappna av med.
För att citera mig själv "Mer folk åt folket".
Något som påverkar den person jag är, är min tro. Jag är kristen och har växt upp i en kristen familj och i en frikyrklig församling. Församlingen betyder jätte mycket för mig, jag har jätte mycket vänner där som har stöttat mig jätte mycket i svåra stunder. Jag tror på en Gud, han är allsmäktig och god och älskar alla människor mer än vi någonsin kan förstå. Gud är kärleken. Han är grym.. verkligen .. lär känna honom =D
Jag är också en musiknörd. På många sätt. Dels för att jag lyssnar jätte mycket på musik, jag spelar och sjunger jätte mycket, dessutom dansar jag till musik och, ja, flera av mina bästa minnen innefattar musik på något sätt.
Jag lyssnar på väldigt blandad musik.. Musikstil har jag inte, jag kan lyssna på det mesta.. Något som ofta är viktigt i min musik är texter, jag har svårt för musik med meningslösa och dåliga texter. Jag citerar ofta låttexter när jag skriver och pratar, älskar citat. Men samtidigt lyssnar jag på musik utan text .. Så jag har otroligt svår definierad musiksmak, jag lyssnar på musik jag tycker är bra. Har dock ofta svårt för musik som är till för att spelas sönder, musik som produceras enadast för att sälja. Annars kan jag lyssna på det mesta.
Jag går estetisk dans på gymnasiet. Första året så dansade jag Balett, Modern dans, Jazz dans och Streetdance. Detta året har jag "bara" dansat Modern och Jazz. Dessutom är jag en av 5 dansledare för en barndansgrupp för barn mellan 6-15 år. Dans är ett skönt sätt att uttrycka sig på. Man använder kroppen och musiken tillsammans. Jag tycker personligen bäst om lyrisk dans, lyrisk dans är när man utgår från texten och musiken och man ska lixom göra rörelserna i det tempo som man själv känner är rätt, väldigt flummigt egentligen men också mysigt. Dans är en bra grej.. men kan vissa gånger vara väldigt jobbigt, just i den aspekten att man står hela dagen framför speglar fullt bland smala människor som kan saker man själv inte kan, det är svårt att inte jämföra sig med andra... Något som man får jobba på men som vissa tider kan vara väldigt svårt.. Men dans är bra..
Jag är också en sådan där person som älskar sin släkt. Det gör jag verkligen. Jag har en väldigt stor släkt, men den är fantastisk. Älskar den verkligen. Min släkt är full av förebilder, så många människor med så olika gåvor.
Min pappa har 4 stycken syskon, varav 2 är gifta och har 2 och 3 barn. Mamma har 6 syskon, varav alla har respektive och har totalt 17 barn om jag inte har räknat fel, där av har också ett antal respektive och totalt 11 barn och en till påväg snart. (finns en viss risk att jag har räknat fel, inte lätt att hålla reda på hur många vi är)
Jag har hela mitt liv varit omgiven av dessa människor, dom bor alla långt bort från 50-110 mil bort lite spritt i hela Sverige.
Men varje sommar har jag med min familj åkt och hälsat på dessa människor, större delen av sommarlovet har spenderats med dem. Både Farmor, mormor och morfar har drivit jordbruk som sedan deras barn har tagit över. Därför har jag spenderat mina somrar med massor av människor men också med massor av jordbruksarbete.
Just det här med att man arbetar tillsammans skapar en speciell sammanhållning... Det är fint.
Släkten på mammas sida är också helt sjukt musiknördig. Alla stora fester innehåller ett helt shownummer med sång å teater. Det är otroligt många sommarnätter man suttit med kusingänget på en altan med utsikt över hela byn och sjungit sånger tillsammans.. Många fina minnen.. Det är sådan stunder jag kan uppskatta otroligt mycket, när man sitter och sjunger mysiga låtar tillsammans en varm sommarkväll.
Mormor och morfar är nog också mina största idoler på hela denna jorden, så fantastiska människor. En person som också var en stor idol var Farbror Sven, min morfars bror. Han var så otroligt snäll och fin. Sommaren innan han dog var satt jag och fikade med honom, hans fru, mamma och mammas syster. Det är en stund jag aldrig kommer glömma, han berättade massor av saker och var nog den som uppmuntrade mig mest till att gå dans inrikting på gymnasiet... Vila i frid Farbror Sven.
Detta är lite vem jag är.. tycker jag..
Skulle kunna skriva ganska länge egentligen.. men det räcker nog så :P
Nu blev det två inlägg på samma dag men det är min blogg så jag kan göra vad jag vill å dessutom så är det nästan ingen som läser därmed är det lugnt så jag gör som jag vill.
Kram
Men i alla fall, därför tänkte jag nu berätta lite om mig själv. Så ni kan få veta lite vem det är som skriver.
Vet dock inte var jag ska börja... Hur berättar man vem man är? Vad är det som definierar mig egentligen?
Jag pratar mycket, jag är nog "den som pratar mycket kanske"...
Jag väldigt översocial, älskar att vara bland människor. Jag är en sådan person som om jag har otroligt mycket att göra så är det att vara bland mycket folk som jag kan hämta kraft och ork, där jag kan slappna av.
När jag är ensam blir jag rastlös och stressad på samma gång.. kanske lite konstig kombination av känslor men nog ganska sant när det gäller mig.
Jag älskar när det är mycket folk, men även att umgås bara med en annan person hjälper mig att bli lugn. Nästan alla mina starka glada/fina minnen jag har är när jag är med folk jag verkligen kan slappna av med.
För att citera mig själv "Mer folk åt folket".
Något som påverkar den person jag är, är min tro. Jag är kristen och har växt upp i en kristen familj och i en frikyrklig församling. Församlingen betyder jätte mycket för mig, jag har jätte mycket vänner där som har stöttat mig jätte mycket i svåra stunder. Jag tror på en Gud, han är allsmäktig och god och älskar alla människor mer än vi någonsin kan förstå. Gud är kärleken. Han är grym.. verkligen .. lär känna honom =D
Jag är också en musiknörd. På många sätt. Dels för att jag lyssnar jätte mycket på musik, jag spelar och sjunger jätte mycket, dessutom dansar jag till musik och, ja, flera av mina bästa minnen innefattar musik på något sätt.
Jag lyssnar på väldigt blandad musik.. Musikstil har jag inte, jag kan lyssna på det mesta.. Något som ofta är viktigt i min musik är texter, jag har svårt för musik med meningslösa och dåliga texter. Jag citerar ofta låttexter när jag skriver och pratar, älskar citat. Men samtidigt lyssnar jag på musik utan text .. Så jag har otroligt svår definierad musiksmak, jag lyssnar på musik jag tycker är bra. Har dock ofta svårt för musik som är till för att spelas sönder, musik som produceras enadast för att sälja. Annars kan jag lyssna på det mesta.
Jag går estetisk dans på gymnasiet. Första året så dansade jag Balett, Modern dans, Jazz dans och Streetdance. Detta året har jag "bara" dansat Modern och Jazz. Dessutom är jag en av 5 dansledare för en barndansgrupp för barn mellan 6-15 år. Dans är ett skönt sätt att uttrycka sig på. Man använder kroppen och musiken tillsammans. Jag tycker personligen bäst om lyrisk dans, lyrisk dans är när man utgår från texten och musiken och man ska lixom göra rörelserna i det tempo som man själv känner är rätt, väldigt flummigt egentligen men också mysigt. Dans är en bra grej.. men kan vissa gånger vara väldigt jobbigt, just i den aspekten att man står hela dagen framför speglar fullt bland smala människor som kan saker man själv inte kan, det är svårt att inte jämföra sig med andra... Något som man får jobba på men som vissa tider kan vara väldigt svårt.. Men dans är bra..
Jag är också en sådan där person som älskar sin släkt. Det gör jag verkligen. Jag har en väldigt stor släkt, men den är fantastisk. Älskar den verkligen. Min släkt är full av förebilder, så många människor med så olika gåvor.
Min pappa har 4 stycken syskon, varav 2 är gifta och har 2 och 3 barn. Mamma har 6 syskon, varav alla har respektive och har totalt 17 barn om jag inte har räknat fel, där av har också ett antal respektive och totalt 11 barn och en till påväg snart. (finns en viss risk att jag har räknat fel, inte lätt att hålla reda på hur många vi är)
Jag har hela mitt liv varit omgiven av dessa människor, dom bor alla långt bort från 50-110 mil bort lite spritt i hela Sverige.
Men varje sommar har jag med min familj åkt och hälsat på dessa människor, större delen av sommarlovet har spenderats med dem. Både Farmor, mormor och morfar har drivit jordbruk som sedan deras barn har tagit över. Därför har jag spenderat mina somrar med massor av människor men också med massor av jordbruksarbete.
Just det här med att man arbetar tillsammans skapar en speciell sammanhållning... Det är fint.
Släkten på mammas sida är också helt sjukt musiknördig. Alla stora fester innehåller ett helt shownummer med sång å teater. Det är otroligt många sommarnätter man suttit med kusingänget på en altan med utsikt över hela byn och sjungit sånger tillsammans.. Många fina minnen.. Det är sådan stunder jag kan uppskatta otroligt mycket, när man sitter och sjunger mysiga låtar tillsammans en varm sommarkväll.
Mormor och morfar är nog också mina största idoler på hela denna jorden, så fantastiska människor. En person som också var en stor idol var Farbror Sven, min morfars bror. Han var så otroligt snäll och fin. Sommaren innan han dog var satt jag och fikade med honom, hans fru, mamma och mammas syster. Det är en stund jag aldrig kommer glömma, han berättade massor av saker och var nog den som uppmuntrade mig mest till att gå dans inrikting på gymnasiet... Vila i frid Farbror Sven.
Detta är lite vem jag är.. tycker jag..
Skulle kunna skriva ganska länge egentligen.. men det räcker nog så :P
Nu blev det två inlägg på samma dag men det är min blogg så jag kan göra vad jag vill å dessutom så är det nästan ingen som läser därmed är det lugnt så jag gör som jag vill.
Kram
Kommentarer
Postat av: Marly
Så gullig text :) Tycker om dig.
Trackback
