Månens ljus

Igår dansade jag igen...  alltid jobigt att komma tilbaka o träna efter att ha varit sjuk...

Efter en hel skoldag tog jag bussen hem.
Hemma var allt lika kaosartat som det alltid är när vi ska resa bort, men efter mycket stök o stoj så kom vi i alla fall väg,kl var runt halv 5.
Men vi kom inte långt innan det tog fullständigt stopp, vägarbete mellan landskrona och helsingborg... suck...

Till slut kom vi loss och då sa gpsen att vi skulle vara framme kl 01.55.

När man bilar så här genom sveriges land så bir det mycket tid att bara sitta å tänka. En tanke som slog mig var hur otroligt fort det blir mörkt, kl 8 så var det helt mörkt... man blir lite dyster...
Under denna resa sitter jag i baksätet fullständigt ihop tryckt, har fått lirka ner fötterna under förarsätet, när då mina päron ska byta förare gör de det helt utan förvarning, vilket resultera i en totalt klämd fot... Gör ont gjorde det....
Tror ni då dessa päron tar lärdom av att jag skiker som en stucken gris...? Svar: Nej. De gör om det 3 ggr...
Idag är foten svullen...
Detta resulterar iaf i en sur, trött och grinig Helena. Jag slår på ipoden o stänger av allt runt omkring.. (lyssnar på soundtracket till "pride and predjuce" otroligt fint)
Jag tittar ut genom fönstret o ser hur träden sveper förbi. Snart ser jag ett otroligt vackert ljus, månen.... Den leker "titt ut" mellan träden, grimaserar o fullständigt förtrolla mig...
Månen brukar symbolisera oskuld(typ), men efter igår så måste jag berätta för er, månen är otroligt sprjuveraktig, lite som ett barn som gör grimarser bakom en person men slutar så fort personen vänder sig om, o bara ler lite fint.

Jag är verkligen inte en vidskeplig person, tror inte på spöken, förtrollningar eller något sådant, men när jag såg månskenet som speglade sig i vattnet blev jag fullsändigt hypnotserad. Så fort månen försvann bakom något hus så letade min blick förbrilt efter den...

Natten är otroligt vacker, månen är obeskrivlig..."det är nog det värsta jag har varit med om tror ja"

Det är tråkigt att man inte kan fånga känslor, det jag kände igår går inte att skriva i ord, går inte att fånga på bild, you should have been there...

Men men, nu är snart dax att ta över stockholms gator...

Vi hörs...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0