hellinken

Lovet var verkligen toppen, fick umgås med mina vänner och ha jätte roligt...
Men som allt annat nådde även detta lovet sitt slut...
Jag trodde att jag skulle kunna leva på lyckan jag uppnått under lovet iaf till jul. Men så upptäcker man det man borde gjort på lovet.. plugga. Nu sitter jag med två prov dagarna efter varandra... totalt kanske 80-100  sidor att läsa om man räknar med anteckningar.
Mitt optimistiska jag (det som trodde jag skulle få vara lycklig ända fram till jul) tänkte att det här blir väl inga problem, allt löser sig...

Kanske skulle jag fortfarande tro det om det inte vore för insidenten som fick mig att bli fullständigt upponer vänd (bildligt sett).
Ni vet hur det är när man har ett span man tänker att man aldrig någonsin kommer få? eller är det bara jag?
Iaf detta spanet trodde jag igår började visa intresse för mig... snacka om att man fortsätter se optimistiskt på allt i livet. Men gissa hur länge lyckan varar... knappt ett dygn... de tydliga hintarna från igår bort med vinden...
Jag hatar att jag tänker så mycket, och övertolkar allt...

Tänk om jag kunde tänka mindre.. (mycket konstig mening..)

Jag vill bli sprudlande förälskad, jag vill vara någons förälskelse..... å va det vore trevligt....

Men men.. Back to reality... måste verkligen fortsätta plugga...