"Ingen plats här på jorden"
För er som inte vet så har jag 24 st syskon och 12 st föräldrar och x- antal gudföräldrar(kalla det va ni vill)...
Jag saknar dom..
Nu har familjen kommit till den punkten då folk flyger ut i världen för att pröva sina vingar. Självklart inte alla på en o samma gång men fler o fler flyger från boet.
Jag saknar dom innerligt.... sådär så att det gör ont i hjärtat, du vet....
Ibland kommer tanken till mig att vi kanske kommer tappa kontakten mer och mer bara för att vi blir äldre... men jag vet att det inte är sant... Det finns en plats dit vi alltid kommer åka tillbaka... Dit kommer vi alltid kunna komma för att få ro...
Där kan vi på sommrarna komma och köra in hö, bada i stampen, sova på hö skullen, lyssna på kvarnforsen eller bara sitta och sjunga på altanen till sen timmarna...
"Ingen plats här på jorden ger mig en sån ro...."
Det är så INGEN plats här på jorden ger Mig en sån ro... Gårdtjärnsby å så vacker....
Jag måste åka hem snart igen... det gör för ont....
Vem vill inte ut o leka bland löven?
Stora hav av bara löv
På vissa ställen ser man inte marken för alla löv
Jag förstår inte hur folk håller sig ifrån att springa runt, kasta o bada bland löven... jag kan inte...
Ska vi gå ut?
Skulle vilja vara en gudinna
Jag skulle vilja sjunga, spela, dansa och se ut som en gudinna....
Tänk att va en person som folk blir helt förstummade när de hör....
Tänk att kunna spela så bra att folk verkligen kan njuta av att bara lyssna...
Tänk att kunna dansa så att folk kan titta och beundra...
Tänk att va en sån person som när man går in i ett rum folk tänker " Wow......"
Det hade varit maffigt.... men förmodligen jobbigt i längden....
Fast det skulle vara häftigt att vara Riktigt bra på något iaf...
Skulle va häftigt när någon tex knäcker alla sina leder på samma gång bara kunna ta fram något som man själv kan som får folk att backa baklänges...
Jag har ganska många drömmar om saker jag vill göra eller tankar om hur man skulle kunna filma en dans, eller fotografera en jätte häftig bild, eller hur man skulle kunna inreda ett rum, eller hur man skulle kunna måla en tavla. osv
Jag har massa sånna drömmar o tankar... men själv är jag inte tillräckligt duktig för att utföra dem....
Detta stör mig ganska mycket, jag blir så fokuserad på allt jag inte kan att jag får lust att slå lite på mig själv... Eller nä inte så illa... mest störigt...
Vill kunna så mycket mer...
Antar att man inte kan va bra på allt... eller så får jag bara jobba hårdare.
Satsar på det senare
Jag gick ifrån mina principer...
Hemsk va den iaf... även om den inte va så illa som jag trodde... Men jag är stolt att jag gjorde det.
Jag är otroligt känslig när det gäller filmer... Jag drömde mardrömmar om "Alice i underlandet" när jag va liten... Jag tycker det är äckligt i "Yrrol" precis i början när killen springer o snubblar på en sten och det blir blod kvar på stenen...
SÅ känslig är jag.
Men jag såg denna otroligt Osensurerade film, där dom våltar, slåss och dödar hur som helst. Och jag blundade inte =D
(kan ha med Victor att göra som ryckte upp mina ögon så fort jag försökte, men ändå)
Jag är stolt över mig själv.. Detta kan va en början till en ny tid i mitt liv
Jag är på väg att övervinna min rädsla...
Sikken diss
En otroligt mysig film måste jag säga men det finns en del repliker som är lite udda.
Tex 1
När killarna kom på att de skulle sova på höskullen, å tjejerna tänkte göra detsamma säger Lisa :
"Vi bestämde att vi också skulle sova på höskullen, men det var ju förargligt att killarna skulle komma på det först"
Hallåå komån... va gör det att killarna kom på det först????
Ex 2
Lasse säger :
"Vågar ni verkligen sova på höskullen, tänk om det kommer luffare eller huggormar?"
Lisa svarar:
" Ja men tänk om det inte gör det då??"
Shit vilken diss!!! Not!
Ganska mysigt att titta på... dom är ju så söta...
Jag känner lixom igen mig från mitt kusingäng... vi är lite som dom fast ganska många fler.... Dem hittar på egna sånger, sjunger när dom arbetar, hittar på egna språk...
Barnbarnen till Anders o Maja är liksom rätt mycket så.... Mysiga lixom
nä tack för mig..
Skolfoto
Det är verkligen olika hur folk tar olika saker.
Vi hade skolfoto idag. Det var verkligen roligt att se hur seriöst vissa tog det...
Meningar som hörts i samband med skolfoto:
"Jag vill inte sitta ner"
"Ska jag ha luggen uppsatt eller nedsläppt"
"Å nej, imorgon är det skolfoto, jag vet inte vad jag ska ha på mig!!!!"
Svar:
"oj jaha... måste man bestämma det långt innan"
Speciellt roligt var det för när vissa var sjukt seriösa o på fotot så va det ex antal st som höll upp vykort med texten "FACK YOU"
och ett vykort med texten "Jag vill ge dig en kram"
Kul det här med skolfoto.
Det inviduella fotot va också kul, fotografen pratade nästan lika mycket som jag.
Jag är tydligen väldigt snygg, men jag ska inte le så mycket för mina ögon blir så små.
Fatta va kul jag måste se ut, när jag FÖRSÖKER le lite mindre.... Snacka om ansträngt leende. Mina kinder började nästan skaka.
Ganska komiskt...
Men är sjukt stressad kan inte skriva mer kul
haj
Flodhäst, puss, bomullstuss
"En flodhäst kom fram till mig och gav mig en puss
och jag flög upp i taket som en bomullstuss
En flodhäst kom fram till mig och gav mig en puss
O vilka goda pussar"
En sorgsen dag som denna tröstar det verkligen att prata med en syster å sjunga sånger om flodhästar som pussas.
Puss
Stapla ved
Att stapla ved är nog det som mest framkallar agressions känsol hos mig.
Det är ett tråkigt, ganska tungt arbete som värderas alldeles för lågt hos min föräldrar.
om jag har staplat ved i en halv timme är jag ganska trött, och av någon konstig anledning lite sur (kanske för att man får tusen stickor i fingrarna, naglar bryts (jag är inte en sån som bryr mig väldigt mycke om min naglar men det gör ont när de bryts), o vedträn låter mycket, iaf så är jag lite sur, å när då min ömma moder ser det som en självklarhet att jag direkt efter kan städa köket så får jag fullständigt fnatt.... Flippar ut helt å nu sitter jag här å bloggar.... suck....
För övrigt så hade jag en väldigt trevlig lördag kväll,jag åter såg en gammal vän som jag träffar på tok för sällan. "underbar människa känner henne mycket väl, lite bögig kanske, men underbar människa" =P. Med sig har hon en karl som visar sig vara precis som jag. Dvs spritt spångande galen =D. Jag mår som en gris på en pinne när jag umgås med min gamla och nyfunne vän och deras andra vänner. En otroligt mysig kväll... Har kommit fram till att jag vill träffa dem igen.. ofta... snart....
Nä.. jag borde verkligen diska....
Vi hörs när vi hörs och syns när vi synes.. för det gör vi ju alltid =P
Byes Byes
"Att göra"-lista
Senaste helgen som jag inte hade något inplanerat var... 15-17 augusti... å då va de malmö festival så då va jag på timo... iaf
Denna helgen blir det inte heller något oplanerat. Det är kulturnatten på lördag, vilket innebär att jag ska dansa på mårtenstorget två ggr... vilket innebär massa extra träning... + massa ansvar för de mindre barnen som också ska dansa...
Denna veckan så är ikväll den enda dagen som jag kom hem efter skolan och inte hade något inplanerat på hela kvällen. O den kväll går ändå åt till att plugga....
Även om det är roliga grejer jag hittar på så blir det ändå allt bara "ännu en grej som ska fixas". Det är inte så det ska vara. Man ska göra roliga grejer för att det är roliga, det blir lixom inte så bra när det blir för mycket av det roliga.
De senaste veckorna har verkligen fått mig att förstå Alfon Åbergs farmor mycket bättre. "det är bra att ni har tråkigt" säger hon.
Man kan inte förstå innebörden i att ha roligt förrän man har haft riktigt tråkigt...
Det är som det här med smärta. Jag har fått ont i min rygg igen, riktigt ont... (idag låg jag i en hög på golvet i 1 timme o
20min o visste inte vart jag skulle ta vägen)
Det är då man ångrar att man inte njöt mer när smärtan var borta...
hm.... det där kanske inte är riktigt samma sak... "jag har för roligt hela tiden" vs "jag har för ont"... men men ni kanske förstår känslan.
Kort sammanfattning - Jag har för mycket att göra och vill få jämra mig lite över min stackars rygg.
Svar JA jag har bara i-landsproblem men det är ju för att jag bor i ett i-land och har det sjukt bra eg.
Jag tror människan har ett behov av att ibland tycka synd om sig själva.
Nä, nu luktar det spenatsoppa från köket.
Morsning.
(P.s läser en sjukt bra bok just nu, den heter "slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederquist. Sjukt bra bok.)
Puss
Månens ljus
Igår dansade jag igen... alltid jobigt att komma tilbaka o träna efter att ha varit sjuk...
Efter en hel skoldag tog jag bussen hem.
Hemma var allt lika kaosartat som det alltid är när vi ska resa bort, men efter mycket stök o stoj så kom vi i alla fall väg,kl var runt halv 5.
Men vi kom inte långt innan det tog fullständigt stopp, vägarbete mellan landskrona och helsingborg... suck...
Till slut kom vi loss och då sa gpsen att vi skulle vara framme kl 01.55.
När man bilar så här genom sveriges land så bir det mycket tid att bara sitta å tänka. En tanke som slog mig var hur otroligt fort det blir mörkt, kl 8 så var det helt mörkt... man blir lite dyster...
Under denna resa sitter jag i baksätet fullständigt ihop tryckt, har fått lirka ner fötterna under förarsätet, när då mina päron ska byta förare gör de det helt utan förvarning, vilket resultera i en totalt klämd fot... Gör ont gjorde det....
Tror ni då dessa päron tar lärdom av att jag skiker som en stucken gris...? Svar: Nej. De gör om det 3 ggr...
Idag är foten svullen...
Detta resulterar iaf i en sur, trött och grinig Helena. Jag slår på ipoden o stänger av allt runt omkring.. (lyssnar på soundtracket till "pride and predjuce" otroligt fint)
Jag tittar ut genom fönstret o ser hur träden sveper förbi. Snart ser jag ett otroligt vackert ljus, månen.... Den leker "titt ut" mellan träden, grimaserar o fullständigt förtrolla mig...
Månen brukar symbolisera oskuld(typ), men efter igår så måste jag berätta för er, månen är otroligt sprjuveraktig, lite som ett barn som gör grimarser bakom en person men slutar så fort personen vänder sig om, o bara ler lite fint.
Jag är verkligen inte en vidskeplig person, tror inte på spöken, förtrollningar eller något sådant, men när jag såg månskenet som speglade sig i vattnet blev jag fullsändigt hypnotserad. Så fort månen försvann bakom något hus så letade min blick förbrilt efter den...
Natten är otroligt vacker, månen är obeskrivlig..."det är nog det värsta jag har varit med om tror ja"
Det är tråkigt att man inte kan fånga känslor, det jag kände igår går inte att skriva i ord, går inte att fånga på bild, you should have been there...
Men men, nu är snart dax att ta över stockholms gator...
Vi hörs...
Förr...
Jag menar tex regn... ibland känner man riktigt hur mysigt det är o riktigt hur man längtat efter att det ska komma, medan andra gånger klagar man på att det är så dåligt väder.
Idag regna det.... jag är fortfarande förkyld o blev inte ett dugg glad när jag såg att det regnade.
Ett annat exempel är det här med bussar... Jag menar vissa gånger (när man är stressad) så tycker man bussen kör alldeles för sakta o räknar verkligen sekunderna, medan andra gånger (när man är i väldigt god tid) så känner man att bussen kan köra ganska sakta så man slipper vänta på nästa..
Eller när man ibland suckar över hur gott det är med pannkakor o kan äta tills man storknar, medans om man en dag har längtat efter potatis o sill är pannkakor plötsligt inte alls så gott.
Jag fick ett sms av en kompis idag där det stod "green day är rockklassiker, börjar vi bli gamla?"
Tragiskt nog så är det nog så.... vi börjar bli gamla.... man kan märka det på olika sätt, själv märkte jag det när jag ser klasskompisar små syskon, eller varför inte min egen lillebror, de börjar bli stora...
Ganska läskigt att se...
andra saker man kan märka det på är ja musik, barnprogram.
Har ni sett på bolibompa något senaste tiden? det är helt sjuukt, jag blir så arg... Dem svär o är utseende fixerade och allt som är tecknat är "dåligt"...
Vart tog "bumbibjörnarna" och "Björnes magasin" vägen?
Med andra ord VART ÄR VI PÅ VÄG!!!
än vet jag inte.... många gånger känner jag att allt var bättre förr... men det låter så tråkigt o drastisk att jag inte vill säga det högt.
Vi går väl se vart det bär så länge det finns pannkakor så finns det hopp.
mors
(Pastapannkakor, förmodligen det godaste Gud skapat)
En uppstoppad pittbull terrier
jag känner mig som en uppstoppad pitbull terrier.
Min näsa är helt blockad, öronen lika så, halsen tät, kan knappt svälja
Jag har visst åkt på en brakförkylning
Vart tog den söta lilla flickan vägen?
Hela min sommar va så otroligt bra¨. Jag lärde mig känna mig nöjd med mig själv.
Nu när jag är hemma igen är det som om musten helt gått ur mig... Det är lixom ett par grejer som hänt... en kompis sa en gång till mig nyligen på msn, när jag fråga varför han var seg, han svarade :" inget, eller det är lixom... du kan bli lite för mycket du ibland, det blir lixom lite för mycket av dig". Sen dess har jag känt mig mer å mer seg, blivit deppigare å deppigare.
Visst det händer roliga grejer som drar upp en för stunden, men snart är man nere igen...
O ovan på allt detta så har systra mi nu flyttat.... 60 mil bort.....
Trodde det skulle gå bra men när hon åkte i söndess grät jag floder....
Först grät jag när hon åkte sen på kvällen grät jag också massor när jag skulle sova..
Jag kanske har kommit i klimateriet.
Jag svettas nämligen mycket också....
Jag är i ett väldigt deppigt tillstånd, mina vänner flyttar bort eller skaffar flickvänner som inte låter dem träffa mig.
Mitt huvudvärker, känner mig yr...
Jag är nog gravid
Timo var galet bra!
TImo är så sjukt musikalisk... man står lixom å gapar. Eller nä där ljög jag, han är så stört skön på scenen så man hoppar å studsar å "shake:ar" järnet. Eller iaf jag.
Och att basisten var sjukt snygg var ju bara ett plus.
Jag skulle kunna skriva i oändligheten om denna konsert men är inte så kul kanske så jag ska försöka att bara säga det mest visentliga.
Tidigare på kvällen såg vi Loop Truper? hette dem så? jaja de var iaf inte så bra. Det var massor med folk i hela malmö vi var allihop ganska less å funderade på å åka hem, NEEJ säger jag men folk brukar inte lyssna på mig. så vi gick för att hitta storebror. Han satt på en pub o ville inte hem, så då delade vi oss, jag söta syster å fina kusin åsså Bejk går för att se Timo å resten sätter sig på puben.
Snacka om att jag är glad att jag gick!
Denna man, Timo Räisinen, var förut Håkan Hällströms gitarrist, säg va man vill om Håkan men han hade en grym gitarrist.
Denna man, Timo inte Håkan, är otroligt musikalisk, skriver väldigt bra musik och.... ja har en snygg basist.
Denna konsert visade bara att allt detta är sant, plus att han och hans band är sjukt sköna live.
En rolig grej han gjorde var att han mitt i sången "Sweet Marie" så börjar han sjunga jätte långsamt något helt annat, ingen fattar först va han sjunger, sen hör vi... vet inte va den heter... men den " amigos adios, adios..."
aja... alla börjar i alla fall sjunga med så ökar de tempot å går sen tillbaka över till "Sweet Marie"... "Jubel".
Fruktansvärt bra, önskar att alla skulle hört denna konsert, för den var värd alla jobbiga fjortisar i världen.
En annan höjd punkt var när han spelade "Fear no darkness promised child". Så sjukt bra låt.... suck... (detta var en nostalgisk suck ingen jobbig suck"...
Efter denna underbara konsert åkte vi hem, jag sov oerhört gott tillsammans med min underbara kusin.
Denna dag har varit bra.... Jag vaknade ganska utvilad men med möjligheten att ligga kvar å bara njuta tillsammans med sula... underbar start på dagen. Hela dagen har varit ganska slapp när jag tänker efter....
Det enda som gör dagen ofullständig är att jag kommer somna ensam.... Kom hem snart Sue..
Imorgon börjar skolan... det känns bra... börjar inte förrän halv 3... det känns ännu bättre
Men måste faktiskt ta å sova lite, ska snart börja gå upp halv 6 igen.... (känns mindre bra)...
Mors på er
(en liten parantes, Jag har sett lejonkungen två gånger denna veckan, så citerar den ännu mer än vanligt för tillfället, ha överseende)
puss
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
Jag får inte prata i telefon för min mamma. Det suger!
suck......
För tillfället är jag nästan gråtfärdig bara för att jag inte får prata i telefonen, de kan låta löjligt, men ni skulle förstå om det va ni som pratade i telefon med en trevlig karl å så ställer sig en sur o bitter mamma å skriker att jag måste lägga på.
och hennes enda argument är att jag kan få hjärncancer.
Jag menar KomÅn....
Mitt nya motto är "lev livet nu oavsett om det betyder att du dör av hjärncancer om 100 år för att du kan dö imorgon också men då kan du i alla fall tänka "jag hade iaf roligt igår" "
suck... är inte på något bra humör alls.
ska till malmöfestivalen ikväll, va riktigt laddad men min mor har egenskapen att förstöra den allra bästa dagen.
Störigt nog.....
Nu får du faktiskt va riktigt bra Timo, annars blir jag riktigt less.
Mors!
Lita inte på nått
Jag igår gick upp tidigt för att jag skulle in till stan för att planera Joj- terminen.
Cyklade in till stan trots regnet =D, hurtig som jag är =P
Inne i stan hade vi en jätte mysig planering, massor av tankar. Lagom disiplinerat vi hade våra utstickare när vi började surra om något helt annat men kom hela tiden tillbaka till det vi höll på med.
Väldigt mysigt.
Efter ett tag tröttnade vi iaf så vi gick till macka donkan för jag behövde kaffe. Väl där går jag fram till disken å säger snällt och vänligt med ett leende på mina läppar "en liten kaffe och en paj tack". VET NI VA DEN STÖVELN SVARAR?! "vi har inget kaffe och ingen paj"
DET ASET!
Jag menar INGET KAFFE?!?!?!?!
Jaja.. jag försökte avtala dem andra att här kan vi ju inte stanna men de höll inte med... suck..
Men vi satte oss iaf o fortsatte planera på mackadonkan. O när jag hade lugnat ner mig lite så var det ganska mysigt.
Efteråt så närmade sig klockan halv tre å då var tiden inne för mig att träffa Anna. Underbara Anna som varit borta alldeles för länge.
Vi tog i alla fall en fika på espresso house. Hon bjöd =)
Vi hade så mycket att prata om... det var så sjukt mysigt... =)
Till slut var det iaf dags att ta farväl till nästa gång... snyft.. eller nått
Jag köpte mjölk å sen så ringde jag min söta rara mamma som ville skjutsa mig hem.. hurra slippa regnet
Väl hemma hade storebror lagat en paj, så mamma gjorde middag så åt vi paj till efterrätt, smarrigt...
sen så fick jag måla min dörr =D himla fint blir det =P
så fick jag tillfälle att sjunga "jag målar o målar, jag målar min dörr"
å det är ju alltid trevligt att få sjunga en truddelutt.
sen satte jag mig vid min söta lilla dator, letar lite efter någon bra låt som jag kan koreografera en dans till till pappas fest, (förslag).
Lugnt och fint tänker jag "jag öppnar itunes å kollar på lite låtar". jag öppnar itunes å då poppar ett fönster upp där det står typ " å du måste skapa ett biblotek", jag tänker "va? jaha... okej.."
å då när jag öppnar itunes är All min musik BORTA. PUTSVÄCK!
Först tror jag det är datorn som bara skojar med mig, men långsamt går det upp för mig.... borta...
Paniken sprider sig i min kropp. Jag börjar hyperventilerar o letar förbrillt genom alla mappar på datorn för att försöka hitta min musik... till slut hittar jag den... tack och lov tänker jag. Men hur ska jag nu få tillbaka den i itunes, klarar inte av det själv... ber då min "låtsas leksak" om hjälp. Och som alltid så kan en av mina teknik vänner hjälpa mig o rätta till felet. Tack!
Datorn fick stå på hela natten för att rätta till det den hade ställt till med.
Nu är iaf all min musik på plats, men så är min ipod sykroniserad till det gamla bibloteket så måste anpassa om å lägga in musiken igen.
Dundersuck...
Hatar datorer. De är fullständigt värdelösa.... de klyddar (krånglar) alltid. Iaf för mig...
Men men tror allt har löst sig nu... Hoppas verkligen det för min dators skull, klyddar den mer de närmsta dagarna så kommer jag döda den.
Eller i alla fall skrika lite på den.
Jag menar den gömde all min musik, fatta paniken.
jaja... antar att det är sånt man får ta i den här teknik världen vi lever i.
se de här som en varning kära vänner, allt kan försvinna POFF om vi inte passar oss.
LITA INTE PÅ ER DATOR
Till alla mina "stalkers" och hemliga beundrare
Jag bor inte längre i det gula rummet. Utan har nu flyttat till ett rum så vätter åt baksidan, detta rum har en svart/vit/cream/guld-blommig fondvägg, och ett parkett golv av valnöt. Otroligt snyggt =P
Det är i alla fall viktigt att ni tänker på detta att jag har bytt rum för min lillebror har flyttatt in i mitt gamla rum o jag tror inte ni vill att han ska läsa alla mina kärleksbrev.
Så tänk på att jag nu inte sover i det gula rummet, utan i era drömmar om mig så är jag i ett creamfärgat rum med blommig fondvägg och valnöts golv =D
Jag finns i era drömmar
Pussar
EN evig rundgång
Är det så?
Är det alltid skönt att komma hem?
Jo den första känslan man får när man kommer hem är en lugn och skön känsla. Jag har haft det väldigt bra när jag har varit bortrest för att hälsa på släkt och vänner, jag har träffat massor av underbara människor och jag har gjort jätte mycket roliga saker men ändå så är det skönt att vara hemma. konstigt det där.... Jag älskar att vara borta, älskar folket jag träffar när jag är borta, men ändå är hemma bäst.
Tror jag... i alla fall första minuterna när man kommer innan för dörren, sen så börjas det. Nu är det folk som vill bestämma över en och man ska göra det ena med det 4:e och genast börjar man längta tillbaka. Tillbaka dit där det hände så mycket roligt.
Jag har märkt att större delen av mitt liv så går jag runt och längtar eller kanske väntar... Vet faktiskt inte vad som är rätt ord att använda. Jag väntar på att något roligt ska hända, eller något spännande
.
Jag älskar att ha roligt. Jag älskar att skratta, busa, göra något oväntat, ligga och njuta av livet tillsammans med en vän. Detta är sådant som jag vill ska vara hela tiden. Det vore underbart. Tror jag.
Men så när jag nu sitter och skriver kommer jag själv på hur dumt det låter, Alfons Åbergs Farmor har rätt. Det kan inte vara roligt alltid för de skulle vi tröttna på.
Suck... nu är jag iaf hemma och har lixom varit hemma lagom länge för att den där mysiga känslan ska ha gått över till en matthetskänsla, allt som man borde göra. Och så börjar jag vänta/längta efter något roligt som ska hända...
En evighetsmaskin.....
Resdag
Denna dag började otroligt bra, jag hade somnat med 3 av min älskade kusiner, vaknade upp i mitten av sängen. Gick ner och duschade, fick x antal stötar av duschen, det fanns inget varmvatten, men jag vaknade i alla fall. Sedan åt jag frukost och drack kaffe,(kaffe på morgonen är helt underbart!!), sedan packade jag alla mina grejer, dags att resa vidare, allt fick otroligt nog plats i min väska =D. Därefter åkte vi in till stan.
Vi (kusinen och jag) tog en mysig promenad på stan, åt en dyr men rättvisemärkt och ekologisk lunch på Barista. Otroligt mysigt kafé, fatta vi satt i gungor och åt!! Hur mysigt är inte det?.
Men tiden gick alldeles för fort som vanligt och klockan närmade sig tre. Vi vandrade bort till stationen, blev lite lagom vemodiga när det allt mer gick uppför oss att vi nu skulle sova x-antal nätter i olika sängar =P.
Men vi fick helt enkelt bita ihop, tåget kom och jag fick åka...
Där satt jag nu ensam på tåget, efter att alltid ha haft mycket folk omkring mig flera veckor var det en konstig känsla som kom... Trots att jag så mycket älskar att prata och har surrat som en galning konstant i 3 veckor så valde jag ändå att inte sätta på Ipoden och inte läsa en bok, inte ringa någon. Jag satt verkligen bara tyst och tänkte på ingenting... man skulle kort sagt kunna säga att jag väntade på att tröttna på att göra ingenting...
Visst jag smsade lite grann, men det var all kommunikationen jag hade så gott som hela dagen. Jag är lixom överaskad över att jag lyckades vara tyst så sjukt länge...
Trodde Jag....
Men vid 8 tiden så kom jag på mig själv med att sitta och "prata" med min egen spegelbild... men visst är det väl inget konstigt med det eller? Jag menar jag hade faktiskt varit tyst så gott som... 9 tim...
Dessutom så lyssnade jag på musik å så plötsligt så såg jag jag mig själv sitta där och mima musiken,
sen märkte jag va otroligt rolig jag såg ut, och då försökte jag se häftigare ut vilket blev ett långt projekt.
Jag är väl inte knäpp... eller?
Nä bara när jag blir ensam för länge =P
Ett anorlunda slut
När jag satt och mest väntade på att något intressant skulle hända, så kom en hel drös med folk in genom dörren, (två kusiner, en man som var sommarbarn till mormor och morfar när han var liten och så hans två barn). Trevligt tänkte jag nu kanske jag kan få ett lite mysigt slut på den här dagen iaf. Vi gjorde i ordning fika och satte oss och samtalade om allt mellan flick/pojkvänner till hur olika de kollar leg på systemet. En stund senare kom även min morbror och hans fru hem och tog del av gemenskapen.
Plötsligt ringer telefonen och samtalet avbryts...
Min morbror lägger på luren springer mot dörren innan han går ut genom dörren så vänder han sig om å säger "korna har hätt fram sig". ( hätt fram sig betyder att de har rymt)
Alla reser sig från bordet och så bar det ut på kvigjakt. Som tur var så var de lätt fångade o vi vallade in dem i hagen igen.
Sedan vandrade vi hemåt igen och så gick vi å la oss.
Snacka om ett händelserikt slut på en tråkigt kväll =P
